En isbrytare

Jag försöker jobba med mig själv hela tiden. Ett hett tips till alla er där ute.
Den som tror att den inte behöver jobba på något med sig själv, är ofta den som behöver det mest!
 
Det första jag jobbar med just nu är att inte hela tiden ta över en diksussion. Exempel, en kollega berättar om att den att dennes partner flugfiskar, då har jag alltid innan velat säga "jag flugfiskar också.." och plötsligt blir fokus mer på mig.
Det där har jag varit expert på (förlåt alla som nu känner igen sig, haha kanske därför ingen vill umgås med mig).
 
Dock är det mycket träning som krävs för helt ärligt är jag en såndär jobbig människa som har upplevt väldigt mycket saker för att vara 29 år. Jag har bott på många ställen i Sverige, jobbat med längdskidor på elitnivå, rest, tävlat i hästhoppning, vuxit upp på landet, flugfiskat sedan jag var typ 15 år, jobbat på flugfiske-VM, har många syskon, uppvuxen i en dålig och en bra familj. En fot i arbetarklass och en i akademikerklass. Jag vet att jag har många intryck från olika situationer och upplevelser. Det stör många att man kan ha varit på en folkracetävlingar, pimpeltävlingar och ändå ha en kadidatexamen, det har jag märkt!
 
Jag kan vara lite svartvit ibland, så häromdagen när en kollega berättade att han rest igenom hela Nevada på semester, besökt Las Vegas, bott på Flamingo och flugit helikopter över Grand Canyon osv.. jag LYSSNADE utan att ta över. Men sen säger han på slutet, dit skulle du åka. Då blev det plötsligt jättekonstigt när jag sa "jo men jag har varit på alla dom ställena" han, *jätteförvånad* jaha men det var längesen eller? "njae, i september...."
 
HAHA alltså just där och då tänkte jag, kanske bättre att vara sig själv och av 50% uppfattas som en störig person?
 
 
Det andra jag jobbar på är att bryta isen. Det är sååå jobbigt men bara man tar första steget så släpper ju allt! Det här är något jag på allvar jag tror att alla i dagens "sociala-medier"-samhälle måste tänka på.
Alltså jag har på allvar mött folk på stan som jag kommenterar fram och tillbaka med på bilder via Sociala Medier, men IRL så tittar dom bort?! Man ba, VAAAA!
 
Framförallt på lopp behövs det där, stämningen mellan tjejer och killar kan vara avslappnad eftersom man inte tävlar mot varann, men jag har mött så många damer som inte vill hälsa.
Nu försöker jag vara den som bryter isen. Det kräver mod men än så länge har jag bara fått glada miner tillbaka!
Minns första gången jag var på lopp i Ölmstad och visste i stort sett vem alla tjejerna var genom resultatlistor, sociala medier osv men ingen hejade eller möte blickar. Så jag vågade inte prata med någon.
 
Kära vänner, vi måste ändra på detta! Jag vill inte bara känna folk via Sociala Medier - let's make a change? DEAL?
 
Kram Alex