Längesen

Det var längesen jag kände mig som Alex. Men nu är allt så, äntligen.
 
Jag är så fruktansvärt glad och sprallig bara. Lycklig. Hur kan jag vara det trots allt som hänt? Vet inte. Men jag är helt klart i mitt bästa jag. Lagomt med ADHD, massor av impulsivitet och stora drömmar. Som min sol jag tatuerat in - varje dag ska man vakna med känslan "idag blir en helt sjukt bra dag!"
 
Alltså jag är lite såhär, ena dagen vill jag bli världens bästa löpare, går all in på Triathlon i 2 år, lär mig Crawla, hoppar på nya chanser, ändrar mig, tar snabba beslut. Flytta lite, ångra sig, jobba lite skidor, jobba lite flugfiske-VM, jobba mycket statligt. Slå på volley!
 
Om jag ska beskriva hur jag ser på livet är det lite som Karin Boye,
 
 
 
"Nog finns det mål och mening i vår färd, men det är vägen dit som är mödan värd"
 
 
 
 
 
Det var väl det. Tack och hej! /A
 


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback