Om stress och sånt

Det bästa med Micke är att jag får vara jag. Behöver jag prata av mig 23.30 när vi egentligen borde sova, så får jag det. Oavsett hur trött han är så lyssnar han.
 
Jag har varit megastressad det sista. Det är för mycket på jobbet och till råga på allt har jag hamnat i något pilotprojekt för IP-telefoni. Totalt KAOS!
Häromdagen var jag så stressad att jag ville bryta ihop. Slet ut IP-telefonisladden och ville bara gå hem.
Jag reflekterar mycket när vi går morgonpromenader. Har ett behov av det och det är helt galet att M orkar lyssna! Men ju mer jag får förklara desto mer förstår jag om mig själv.
 
Såhär funkar jag; jag har hög stresstolerans, MEN ju mer intryck jag får, desto mer speedad blir jag. Desto mer snurrar mitt huvud och jag får insomningssvårigheter, drömmer mardrömmar och får tryck över bröstet.
 
Jag kan bara bli trött av att av trötta ut kroppen FYSISKT. Har jag tränat - kan jag somna, blir huvudet lugnt och jag sover gott på natten. Det slår aldrig fel!
 
 
Jag trivs bra i stan, det är smidigt. Nära till allt. Ger så mycket möjligheter. Men ibland längtar jag efter total tystnad och mörker. Längtar efter katt och hönor. Kan koppla av då. I kontrast till min personlighet behöver jag stilla lugn för att må bra.
 
Mickes syskonbarn bor på landet. Och jag ser så mycket av mig själv i dem. Förstår vad det ger ett barn att växa upp så. Förstå varför hönan inte behöver en tupp för att det ska bli ägg, våga ta i en abborre, springa barfota, veta bak och fram på en häst.
 
 
Jag vet, behöver stressa ner. Men idag är det 11 dagar till semester i USA. Längtar!