Tillbaka i Mullsjö

Så är jag här igen. Den ständiga frågan lyder som sig bör "hur känns det?"

Det känns på ett sätt bekant och underbart men också nytt eller jag kanske ska säga spännande! Jag trivs här, så är det bara!

Igår - simning med triathleterna, idag - orientering med Mullsjö SOK. Det börjar bli några tävlingar som jag sprungit så kan inte längre säga att jag "aldrig orienterat".... Men jag är sämst med kartan och jag får väl bjuda på det då :)

Anton frågar hur jag kan fortsätta orientera när jag aldrig blir bättre -jo för att det är så kul!
Och jag trivs allra bäst när träningen blir till gemenskap även om man mest är själv under själva momentet.
Jag kan umgås med alla åldrar, och det är en väldigt värdefull egenskap som jag känner ger mig mycket i mitt liv.
Jag mår aldrig så bra som när jag får tillhöra dom här sammanhangen.

Idag när vi åkte hemåt hade jag Axel 13 år med mig i bilen. Vi stannade vid vägkanten och väntade på hans mamma och jag kollade på telefonen, "Va!?!! Kollar du vilka som gillat din bild?" 
Haha, från fyllhundar och "barn" får man höra sanningen. Underbar kommentar!


Ett sorgligt farväl men en sommar av minnen för livet!


Löptur i Mullsjö

Kvällens orienteringssällskap!

Gonatt!










Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback