Om att vara helt otillräcklig

Efter 2 dagar på huvudkontoret i Stockholm är jag den förste att erkänna att man aldrig är fullärd. Har fått så många nya tips och ett nytt synsätt på mitt uppdrag.
 
Så var det dags att bege sig mot Centralen för att åka hem till sin trygga tillvaro med fasta jobb, bra löner och fina liv.
Tystnad.
 
Hela stationen fylld med helt vanliga människor med något större packning - och helt utan hopp om liv och dräglig framtid. Helt utan fast punkt och vetskap om var de hamnar imorgon. De flesta barn hade fått såpbubblor att blåsa med för att hålla glädjen uppe. Vi stod där utanför Mc Donalds och funderade på vad vi kunde göra.
Var de hungriga? Behövde de pengar?
Vi visste inte.
 
Vi gick vidare, jag skulle köpa Sushi. Bakom en pelare satt en kvinna med 3 barn. Kvinnan hade huvudet i knät och efter ett tag såg jag att det var för att hon grät. Barnen såg uppgivna ut och drack näringsdryck. Ungefär där bestämde jag och Andrea oss för att ta ut lite pengar åt henne i alla fall.
 
Men när vi kom fram med pengarna ville hon inte ta emot dem. Hon sa flera gånger på knackig engelska att hon inte att där för att tigga. Hon vägrade trots att vi verkligen ville ge dem till henne. Tillslut sa jag att vi ville ge dem till barnen och la dem på henne. Så uppgiven, men ändå så full av värdighet hon inte ville förlora.
 
Det var en konstig situation och jag kände mig bara fruktansvärt otillräcklig och lite kall också. Vad skulle 200 kr hjälpa henne med? Det hon ville ha var ju en trygg framtid för sina barn.
 
Kunde inte ens hålla tårarna tillbaka. Det är en sjuk värld.
Så orättvis. Och SJ var som vanligt försenade. Dryga 1,5h... men kan man klaga egentligen?!
 
På tåget skällde en småbarnspappa ut konduktören (som egentligen var lokförare och hade fått rycka in då detta var ett extratåg) för att det var dåligt att de inte hade Bistron öppen när han reste med småbarn och allt. Ska även sägas att de hade fullt av mat på sitt bord....... Den stackars lokföraren lyckades fixa fram mackor åt familjen men då säger pappan "ja nu hade vi ju köpt mat innan vi klev på tåget"......
 
Suck. Det finns problem och problem.
 
Hej!
 
 


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback