Svart eller vitt

Det har funnit stunder då jag tänkt att jag är som jag är och kommer alltid vara.
Att allting måste vara på ett visst sätt.
Ett liv i svart eller vitt. Att personer antingen är svaga eller starka. Att en viss typ av människa alltid råkar ut för vissa saker.
 
Så har jag haft förmånen jobbat med människor i situationer där det blir precis som Försäkringskassans slogan säger "om livet tar en ny vändning". Och det ligger verkligen så mycket i det.
 
Jag är impulsiv och tror mig väldigt snabbt veta hur livet ska vara och måste vara. Men överraskas av mig själv där det inte blir precis så. Jag erkänner det.
Jag är snabb att välja att inte se det jag har. Att längta till det som verkar vara det optimala. En romantiserad bild där allt ska vara som på film. En så triggande bild att jag väljer att inte se det som redan är fint. Jag blir olycklig, sorgsen, tror jag behöver fylla på med bekräftelse, energi. Blir arg. Osedd. Och tröstlös.
 
Rusar snabbt in i något nytt och bort från det som varit. Klipper alla band. Förändrar hela mitt liv på en sekund. Det har funkat, många gånger.
 
Därför skulle det funka en fjärde gång.
Undrar hur många personer bakåt i tiden som önskat att jag plötsligt ska smacka rätt in i en glasvägg som jag inte ser. Och sen vakna med blåtira och plötsligt fattat att jag begått mitt livs största misstag.
 
Jag var förvirrad innan. Jag är ännu mer förvirrad nu. Men jag förstår att livet inte är svart eller vitt, inte ens för någon.
 
 
 
 


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback