Står inte ut med mig själv

I tre år har jag längtat hem. Sörjt, drömt och suktat.
 
Så när jag äntligen tar tag i att återvända till mina rötter, mina hemtrakter och min natur. Vad händer?
 
Våren står i full blom i Jönköping  -helt slående och bedårande. Jag springer som aldrig förr, snabb och blir bara snabbare! Jag börjar älska cykling (såklart), jag dricker vin med fina vänner, spanar på snabba cyklistmän, köper min första nya bil, älskar och hatar, skrattar och gråter.
 
Längtar hem och har total frustration över att lämna detta.
 
Som ikväll, cyklade Måndagsrundan GRANDE en cykelmanifestation och dagen till ära ca 375 cyklister som dundrade genom Västterstaden upp till Vista Kulle för Kaffi och snack. Sen runt Landsjön (älskar redan den sjön trots slitiga minnen).
Den vackra sidan av Jönköping har man aldrig sett om man inte cyklat i Äppeldalen. Hallelujah moment!
 
 
Nu har jag ångest. Från och till vill jag bara stanna.
Alla människor jag nu lämnar....... klarar jag detta? Det är så orättvist! Alla mina träningskompisar på ben, cykel, simning jaa även orientering.... IKHP:are, klubbisar, triathleter, tri-gänget (alltså kärlek), Msok:are, konditionsidrottare av rang. Idoler allihopa! Jag har varit en med er, ni har varit min räddning i all hemlängtan!
 
Det är vemod. Det är skräckblandad förtjusning. Det är tårar av hemlängtan om kvällarna och sorg för allt jag lämnar om dagarna. Därför måste jag hem NU. Innan jag ångrar mig! 28 maj går flyttlasset, med min nya KIA Ceed. Det blir så nu...
 
Men på Bankkortet har jag precis bytt till Tidaholms Sparbank, det är inte utan jag undrar vad det står för......

Måndagsrunda GRANDE

Cykelfrälst...


 

Det är omöjligt att inte bli cykelfrälst efter att man cyklat med en GRANDE-runda i kanonväder.

2015-05-14 // 09:29:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback