Mår illa

Jag klarar inte detta.
 
Försöker skriva här mitt i nervositetskrisen.
Jag känner ingen som blir så nervös som mig själv, på riktigt. Jag är inte den som står på start och är taggad. Jag står där likblek och vill dö! Ändå gör jag detta....frivilligt. Ändå tycker jag när jag går i mål att det inte finns nått bättre!
 
Inte blir det bättre av att jag blir snabbare löpare för varje tävling. Ångesten är alltid total. Jag är rädd för att det kännas som kvicksand när jag börjar springa och jag ska ge upp jakten på konkurrenternas ryggar. Jag hatar att jaga. Jag vill hellre vara jagad som i lördags. Hålla undan, köra mitt race.
 
Ett sista lopp innan en månads vila fram till Vårruset Östersund. Jag vill så gärna hålla ihop! Vill så gärna ta förra årets tid med MINST en minut!
 
Gjorde jag fel som cyklade 80 km igår? Håller jag inte på att bli lite förkyld ändå? Känner mig hängig..... Är rädd att solen ska börja lysa - hatar att tävla i solsken, har alltid shorts och t-shirt även ifjol då det var 10 grader och himlen öppnade sig.
 
Bara ett lopp, sen får jag vila, njuta.... men om jag blir besviken då?! Skit också! Kan det bara inte vara över?
 
 
 
 
 
 


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback