Väntar

En månad i Norrland.

Jag önskar att jag bara fick en liten känsla av att jag saknar Jönköping, men nä, det kommer inget. Däremot saknar jag människorna - varje dag. Ja, även han som under så lång tid varit min andra hälft. 

Jag är just nu väldigt nöjd över att ha kunnat träna med ganska hög belastning och fått kontinuitet utan att bli sjuk eller fått några skador på sista tiden. Känningar har jag väl så gott som efter varje pass, vader som pingisbollar, en trött sena i nån fot - men allt har varit borta efter en eller ett par vilodagar.

Träningskompisen och banlöparen Therese.

Efter ett bättre intervallpass

Fjället!

Jag funderar såklart mycket på hur framtiden ska bli. Jag vet inte och det är ganska olikt mig, jag brukar alltid veta.

Jag har sökt Polis, något jag funderat på fram och tillbaka i flera år. Men nu när ansökan är skickad tänker jag mycket på all kunskap jag har inom Socialförsäkringen och att det tar så många år att förstå och skaffa den kunskapen och då känns det oerhört sorgligt att eventuellt lämna Försäkringskassan. 

Och sen då, orkar jag verkligen plugga 2 år till, leva på studiebidrag och skaffa ännu mer studieskulder - för en dålig Polislön?! Något säger mig att jag borde fortsätta inom FK som jag fortfarande känner mig stimulerad av och trivs väldigt bra på. 
Och något annat inom mig säger att jag har ett uppdrag att utföra, att jag borde vara där jag gör mest nytta - och då kanske polis ändå är mitt kall - men det ska ju trots allt någon annan avgöra i höst så lika bra att inte spekulera i det för mycket.

Det är många frågor och jag går och liksom och väntar på dessa svar. Vissa är i någon annans händer och några i mina egna..

Tillsvidare bara njuter jag av all natur häruppe, hade nästan glömt hur det är att springa på fjället - det är helt oslagbart!
Så nu laddar jag för 4 dagars löpläger med Malin Ewerlöf i Skäckerfjällen, sedan laxfiske med pappa, farbror, farfar och Anton och sen en halvfjällmara som väntar på mig första helgen i augusti!

Kvällens bad med farmor i solnedgången, en få ynnest att få uppleva det en vanlig tisdagskväll efter 8 års frånvaro från Ånge.





/A 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback