Are u with me

Idag när jag cyklade ner mot stan efter jobbet gled jag fram långsamt bland gatorna och tänkte "HÄR känner jag mig hemma!"
Jag undrar om jag någonsin tänkte så i Jönköping, i så fall i början innan jag hann känna på hemlängtan.
 
Jag har bott i Östersund 1 år och det var i Ås, 8 km utanför. I Sundsvall har jag bott 5 år och kan inte direkt säga att jag ens känner så där. Det är bara Kölsillre och Ånge som känns mer hemma. Konstigt och jag kan inte riktigt förklara varför det är så.
Alltid haft en längtan till Östersund, precis innan jag och A bestämde oss för att bo i Jönköping fick jag erbjudande om att komma upp på intervju för ett jobb på Östersunds Kommun men jag tackade nej. Men nu är jag här och på Försäkringskassan där jag känner mig minst lika hemma.
 
Om sanningen ska fram går det över förväntan att pendla till Ånge också.
Jag är nästan förvånad själv att det är så lite ångest i det här. Men å andra sidan, jag hör hemma här. Och vad som händer sen varken vill eller orkar jag tänka på nu.
 
 
Lite sommar, det hade inte varit fel! Hörde att det är 23 grader och sol i Jkpg.. inte utan att man blir lite avis!
 
/A
 
 


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback