Två av sju

 
 
Har nu bott två av sju tänkta månader här....
Ni vet när man åker bort till ett ställe man tycker om. Och tänker "här vill jag bo!"  Men så efter ett par veckor börjar man längta hem ändå. Hem till rutiner, hem vänner, hem till sina löpstigar, fiskeställen och restauranger... hem till den där tävlingen jag alltid springer i november och Orienteringsträningarna och Triathlonlägret och och...
 
Triathlon 2014
 
Jag gav Jönköping tre år av mig själv och mitt liv. Jag gjorde allt för att försöka hitta ett sammanhang jag trivdes i. Jag skaffade mig en identitet jag fick vara jag och jag trodde att jag skulle kunna ta med mig den känslan till Norrland, jag var helt övertygad.
Den här naturen finns det inget som slår, att ha såhär nära till fjäll och fjordar vet jag inte om jag rent själsligt kan klara att byta bort.
 
 
Kaffepaus


Men är det nått som jag kan byta mot det är det mitt liv i Jönköping. Inte naturen på Hökensås, inte Tabergstoppen eller bristen på snö - allt det där kan aldrig slå Norrland det är bara substitut.
 
Men det sammanhang jag kanske inte såg att jag skaffat mig under tre år har blivit så uppenbart nu. När jag tänker på att jag inte ska springa tisdagspass på tisdag heller.... eller jag inte ska vara med på Axamo-triathlon på onsdag..heller... eller jag kommer missa klubbtävlingen 5000m terräng....och Finalloppet, och Christians Triathlonläger och när Tove nu blir mamma och att umgås med Andrea, Åsa, alla klubbkompisar och alla mina underbara triathlonvänner.
 
Att följa dem på internet istället för att kunna heja på dem live i helgen var hemskt. Då var det tur att jag befann mig på ett av jordens vackraste platser med bra sällskap.
 
Släpper tillbaka smått
 


Men när Anton igår körde söderut på E6:an och jag Österut så kändes det fel. Hur kvalitativt det än är......
 
Att blunda och för en sekund få drömma att det inte var sant, att jag också skulle söderut, få komma hem till vår lägenhet mitt i natten, sätta nyckeln i låset och mötas av hemdoft och veta att en precis vanlig vecka väntar.
 
Jag tyckte att Anton tog mig för givet - men jag tog Jönköping för givet. Och den här gången väljer jag inte Jönköping för någon annan utan för mig själv.
 
 
 
/A
 
 

Du är alltid välkommen hit gumman! Det vet du! Kram

2015-07-28 // 22:51:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback