Nedansjöloppet

Hade hoppas på regn och bra motstånd.
Jag fick båda x 3.

Anton ringde och väckte mig imorse 07:00, bara att stiga upp och äta gröt.
Kände mig lite lagomt pirrig.
"Kommer Charlotte till start", frågade han. Först då slog det mig att hon såklart säkert skulle springa så nån pall kunde jag ju definitivt inte vara säker på idag. 
Väl där möter jag både Charlotte, Amanda och Isabelle. Tre grymma skidåkerskor och framförallt duktiga löpare. 



Jag som tränat på att bli snabb- och dessutom blivit snabb på årets asfaltslopp hade inte en suck, inte ens en tillstymmelse till chans!

Jag tänkte ändå att jag skulle se deras ryggar- det gjorde jag väl i ca 1 km, och höll Amanda bakom mig, men backe efter backe väntade och tillslut var mjölksyran total. Jag orkade inte ens haka på hennes rygg när hon gick om!

Den kuperingen...



Jag visste inte vad som väntade då, men värre backar skulle komma. Vissa backar var så branta och jag hade sån mjölksyra att jag var tvungen att gå. Eftersom loppet hade start och mål på samma ställe var det såklart en hel del nerför med, men då var mina ben så skakiga att jag inte orkade balansera mig i hög fart.

Trött på ett konstigt sätt..

Men det var kul och jag försökte bara gilla läget, det var inte mig grej alls vilket betyder desto bättre träning!
Jag vill inte ens tänka på hur långt efter Charlotte jag var, ca 5 minuter vid 5 km och då väntade en backe på 800 m där jag mestadels gick.
Aldrig haft en sämre miltid. 

Vet inte vad jag ska känna mig. Är glad att jag fick mig ett bra pass, men tom över att jag stod mig SÅ dåligt mot dem. Dom är råa helt enkelt!

Ska ta mig en funderare över Halvfjällmaran.....

Therese Lindqvist kära klubbis och vän, saknar dig så oerhört mycket! Skulle vara så kul att åka på Lidingö ihop? 

/A 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback