Född mitt i flugpremiären

Är det nått som präglat mitt liv genom alla år är det flugfiske. 
93 åkte jag som femåring med farfar och farmor i husvagnen på fiskesemeter i Verdal för första gången.
Sen blev det ett antal gånger till med min far. Den sista biten till campingen drömde jag alltid att jag var på väg till Mallorca istället. Verdal, vem bryr sig om det? 

Tänk alla dessa otaliga gånger jag lekte fisk på gräsmattan när pappa kasttränade och alla gånger han var på pemiären över min födelsedag.
Det var ingen självklarhet att jag skulle börja flugfiska, jag behövde få upptäcka fisket själv innan jag erkände det.
Det var först i tonåren jag gick en fiskekurs på gymnasiet och började intressera mig.
Gick ner till Ljungan hemma hos mamma i Kölsillre med ett ljusblått kastspö och en jigg.
Sen har det rullat på och jag har nog aldrig köpt en fiskepryl själv, Anton är lite avundsjuk på det! Precis som min far blev jag mest fäst vid laxfisket.
Och för er som inte visste var det just fisket som en gång förde mig och Anton samman. 

Men återvänt till Verdal har jag fortfarande aldrig gjort, men jag ska. Och idag var vi fasligt nära när vi passerade och körde några mil längre upp, till Namdalseid och Øyensåa som vi ska fiska i tre dygn.

Anton och jag är det ultimata fisketeamet. Jag njuter av lugnet, dofterna och att vara ute, fixar mat och fiskar om varannat. Anton fiskar - och äter :)
Man är så ofattbart nära naturen såhär, porlandet, man kliver nästan på en groda, när vi var vid Namsen såg pappa ett Lodjur 2ggr (!!) och jag sprang mina pass i bästa tänkbara terräng.

Men nu är vi alltså på fisketur del två för 2015.
Och nej, vi verkar inte klara oss utan varann. 
Ler och långhalm på så många vis. Väldigt väldigt olika varann - men även de facto att vi faktiskt också kompenserar varandra på ett sätt som är lite av symbios. Är det kanske hatkärlek. Eller bara detta som är kärlek.

Ärtsoppa smakar bra för tomma magar - och allra bäst i naturen.

Øyensåa kokade ikväll. Laxarna hoppade överallt. Anton fick en på direkten- men sen väntade timmar av torka, medan laxarna hoppade åttor runt flugorna och fladdermössen likaså runt våra huvuden.
Men nu är det gonatt. En ny spännande dag väntar imorgon!

Groda jag höll på att trampa ihjäl

Antons lax 1,3 kg

Plötsligt, på en fläck i skogen. Ville bara ta dom och göra en bukett. Så ska jag ha på mitt bröllop. Enkelt, avskalat.

/A 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback