Två av sju

 
 
Har nu bott två av sju tänkta månader här....
Ni vet när man åker bort till ett ställe man tycker om. Och tänker "här vill jag bo!"  Men så efter ett par veckor börjar man längta hem ändå. Hem till rutiner, hem vänner, hem till sina löpstigar, fiskeställen och restauranger... hem till den där tävlingen jag alltid springer i november och Orienteringsträningarna och Triathlonlägret och och...
 
Triathlon 2014
 
Jag gav Jönköping tre år av mig själv och mitt liv. Jag gjorde allt för att försöka hitta ett sammanhang jag trivdes i. Jag skaffade mig en identitet jag fick vara jag och jag trodde att jag skulle kunna ta med mig den känslan till Norrland, jag var helt övertygad.
Den här naturen finns det inget som slår, att ha såhär nära till fjäll och fjordar vet jag inte om jag rent själsligt kan klara att byta bort.
 
 
Kaffepaus


Men är det nått som jag kan byta mot det är det mitt liv i Jönköping. Inte naturen på Hökensås, inte Tabergstoppen eller bristen på snö - allt det där kan aldrig slå Norrland det är bara substitut.
 
Men det sammanhang jag kanske inte såg att jag skaffat mig under tre år har blivit så uppenbart nu. När jag tänker på att jag inte ska springa tisdagspass på tisdag heller.... eller jag inte ska vara med på Axamo-triathlon på onsdag..heller... eller jag kommer missa klubbtävlingen 5000m terräng....och Finalloppet, och Christians Triathlonläger och när Tove nu blir mamma och att umgås med Andrea, Åsa, alla klubbkompisar och alla mina underbara triathlonvänner.
 
Att följa dem på internet istället för att kunna heja på dem live i helgen var hemskt. Då var det tur att jag befann mig på ett av jordens vackraste platser med bra sällskap.
 
Släpper tillbaka smått
 


Men när Anton igår körde söderut på E6:an och jag Österut så kändes det fel. Hur kvalitativt det än är......
 
Att blunda och för en sekund få drömma att det inte var sant, att jag också skulle söderut, få komma hem till vår lägenhet mitt i natten, sätta nyckeln i låset och mötas av hemdoft och veta att en precis vanlig vecka väntar.
 
Jag tyckte att Anton tog mig för givet - men jag tog Jönköping för givet. Och den här gången väljer jag inte Jönköping för någon annan utan för mig själv.
 
 
 
/A
 
 

Född mitt i flugpremiären

Är det nått som präglat mitt liv genom alla år är det flugfiske. 
93 åkte jag som femåring med farfar och farmor i husvagnen på fiskesemeter i Verdal för första gången.
Sen blev det ett antal gånger till med min far. Den sista biten till campingen drömde jag alltid att jag var på väg till Mallorca istället. Verdal, vem bryr sig om det? 

Tänk alla dessa otaliga gånger jag lekte fisk på gräsmattan när pappa kasttränade och alla gånger han var på pemiären över min födelsedag.
Det var ingen självklarhet att jag skulle börja flugfiska, jag behövde få upptäcka fisket själv innan jag erkände det.
Det var först i tonåren jag gick en fiskekurs på gymnasiet och började intressera mig.
Gick ner till Ljungan hemma hos mamma i Kölsillre med ett ljusblått kastspö och en jigg.
Sen har det rullat på och jag har nog aldrig köpt en fiskepryl själv, Anton är lite avundsjuk på det! Precis som min far blev jag mest fäst vid laxfisket.
Och för er som inte visste var det just fisket som en gång förde mig och Anton samman. 

Men återvänt till Verdal har jag fortfarande aldrig gjort, men jag ska. Och idag var vi fasligt nära när vi passerade och körde några mil längre upp, till Namdalseid och Øyensåa som vi ska fiska i tre dygn.

Anton och jag är det ultimata fisketeamet. Jag njuter av lugnet, dofterna och att vara ute, fixar mat och fiskar om varannat. Anton fiskar - och äter :)
Man är så ofattbart nära naturen såhär, porlandet, man kliver nästan på en groda, när vi var vid Namsen såg pappa ett Lodjur 2ggr (!!) och jag sprang mina pass i bästa tänkbara terräng.

Men nu är vi alltså på fisketur del två för 2015.
Och nej, vi verkar inte klara oss utan varann. 
Ler och långhalm på så många vis. Väldigt väldigt olika varann - men även de facto att vi faktiskt också kompenserar varandra på ett sätt som är lite av symbios. Är det kanske hatkärlek. Eller bara detta som är kärlek.

Ärtsoppa smakar bra för tomma magar - och allra bäst i naturen.

Øyensåa kokade ikväll. Laxarna hoppade överallt. Anton fick en på direkten- men sen väntade timmar av torka, medan laxarna hoppade åttor runt flugorna och fladdermössen likaså runt våra huvuden.
Men nu är det gonatt. En ny spännande dag väntar imorgon!

Groda jag höll på att trampa ihjäl

Antons lax 1,3 kg

Plötsligt, på en fläck i skogen. Ville bara ta dom och göra en bukett. Så ska jag ha på mitt bröllop. Enkelt, avskalat.

/A 


Ut på äventyr

Just idag känner jag ett enormt sug efter att bara gå ner på El Duderino med Andrea efter jobbet i ett soligt Jönköping.
Jag saknar människorna där nere, -så fruktansvärt mycket!
 
Men å andra sidan slipper jag det andra problemet - just det, att inte vara 90 mil från fjäll och denna fantastiska natur (trots att det är kallt så man har dunjacka i juli).
 
Imorgon möter jag nämligen upp Anton i Verdal, eller som vi sagt "Kl 19 vid första bensinmacken när man kommer från Skalstugevägen in i Verdal" Han har nämigen blött ner sin telefon.
Vi ska bo på Lyngens fjordhotell till lördag och sen en natt på hotell i Trondheim med utsikt över Nidelva. Fiske, mat och bra omgivning. Även löpning såklart!
 
Han har bilat dit sedan igår - jag åker över på 3h efter jobbet imorgon - sa nån livskvalité?
 
 
Mötte upp mina nyfunna vänner och tillika ett fantastiskt inspirerande par i badhusparken för lunch idag. Vill tipsa om deras blogg: hindersprovningen.wordpress.com/
 
 


/A