Förstahandskontrakt

Det har varit bra skidföre i Jönköping det senaste, i alla fall fram till detta mildväder då temperaturen stundvis varit uppe på 9 grader.....Med dessa soliga dagar och kalla nätter kan man snart skejta skare här nere!

 

Igår skrev jag och Anton på ett förstahandskontrakt på en hyresrätt i ett nybyggt område. En 3:a med stor inglasad balkong och utsikt över Munksjön. Känns vuxet även om det inte är riktigt lika stort som att köpa något eget.

Kan bara motivera mig till att träna sånt som är kul just nu och KUL är det ju bara med löpning och längdskidor! Gym är det sisådär med, även om det skulle kunna hålla mig skadefri om jag så bara tog mig dit någon gång i veckan. Men icke!

Jag har tack och lov kunnat komma igång så smått att löpträna igen, tack vare den vidriga behandlingen med akupunktur är jag faktiskt nästan helt bra!
Har också insett att jag inte kan utvecklas som skidåkare här nere utan att åka rullskidor 3/4 av året.... Hoppas verkligen jag kan motivera mig till detta resten av året!

 

28 februari börjar försäsongsserien i löpning och fortsätter därefter med tävlingar varje helg, lovar att bara tävla mot mina egna tider för att se hur mycket jag förbättrat eller tappat mot förra året. Ska bli spännande! Sen väntar nog jobb på Årefjällsoppet och en dos av Medelpad innan våren kan komma på riktigt!

 

 

/A

 

 

 

 


Eko

Det är så mycket saker jag funderar på.....
Så mycket saker jag vill uppleva framåt. För er som vill ha riktig livsinspiration skulle jag uppmana er att se "Familjer på äventyr" och dokumentären om Laleh - båda finns på svtplay. Så upplyftande!
 
Jag har alltid varit en slösa, tjänat mycket och gjort av med desto mer. Men den senaste tiden har jag lyckats vända hela min ekonomi till att faktiskt spara undan rejält varje månad. Främst tack vare att jag slutat konsumera småsaker, inte äter ute så ofta längre, inte köpt kläder på väldigt länge och sålt iväg vissa onödiga saker.
Det känns bra. Jag vet att jag gör min del och alla skulle behöva göra så.
Faktum är att jag rentutav känner mig lyckligare ju mindre jag äger. Och jag förstår plötsligt varför människor i u-länder inte drivs med psykisk ohälsa i samma utsträckning.
 
Snön har äntligen kommit till Jönköping och jag går bara omkring och är lycklig. Igår åkte jag skidor i helt perfekta spår.
Kom till spåret precis när de dragit igång snökanonerna så hälften av spåren var avstängda, men jag snurrade runt på den lilla 1,2 km-slingan med superbett under skidorna och jag körde för en gångs skull om Hallbyjuniorer i varje backe. Ja, nån form av kondition besitter denna kropp i alla fall!
Det var ren lycka och jag åkte bara en mil. Jag avbröt innan det gjorde ont i varken baksida eller ljumske, innan kroppen ens hunnit bli en tillstymmelse till trött och allt fortfarande var som en nyöppnad godispåse.
 
 
Det är nu klart att Anton kommer bo fyra månader i Maastricht till hösten och även det känns bra, vad alla än tror sig tycka om det. Jag ser det som en chans att göra något jag vill. Jag funderar hela tiden och alla, framförallt kollegor är mycket nyfikna på hur mina tankar går. Men jag vill hålla dem för mig själv, för det kanske inte ens är säkert att jag gör något annat än att fortsätta spara ihop pengar och vara tjänsteman som vanligt.
 
Är det något vi är överens om jag och Anton så är det i alla fall att vi vill fiska mer, utforska fiske på fler ställen. Han tänker på att den perfekta fångsten och jag på att grilla den över öppen eld. (Där är han tävlingsmänniskan av oss) Vi vill resa lite mer, cykla i bergen, åka skidor och njuta av världens mat.
Trots alla våra gemensamma intressen skiljer sig våra drömmar rätt rejält ibland, jag vill satsa mer på idrotten - Anton vill mer ifrån den.
Jag drömmer om att någon gång åka SM tremilen - frågan är om Anton någonsin kommer ställa upp i en tävling igen.
Jag tänker mycket på att någon gång jobba med något praktiskt eller kreativt. Anton utbildar sig till Civilekonom.
Jag drömmer om att bo mer på landet, Anton trivs bäst på Jönköpings Manhattan 'Tåpa' (Torpa).
 
Det senaste har jag till och med fått tankar på att börja skriva igen! Trodde aldrig det skulle ske! Men jag är inte där än. Snart kanske....
Löpträna i Kenya är andra tankar, jobba som volontär.. Utbilda mig till kock! Lära mig dansa bugg. Ta den där silvermedaljen på Lidingö. Springa milen under 40.. Det är mycket man vill!
 
 
Nu ska jag se Svenska Skidhjältar. Anton jobbar natt. Jag ser alltid med ett avundsjukt öga på skidåkning, kan inte fatta att Anton som varit där valde bort alltihop - medan jag skulle välja bort allt mot att få vara just där. Ja, lika men ändå så olika. /A