Debut i Landsjön runt

Tack vare Holaveden-grabbarna har jag funderat på Landsjön runt det sista. Skulle kännas bra att ha genomfört loppet nu innan jag efter snart 3 år äntligen ska vända hemåt till Norrland igen, är det nått Jönköping gett mig så är det snabba ben!
 
Löpningen har minst sagt varit på uppgång i år men, jag tränade intervaller för Malin Ewerlöf på Lidingöspåret i torsdags och har haft en riktigt fin helg med mina bästa tjejer här nere hos mig. Vilket såklart betydde en partykväll om än i fredags. Men jag kunde ändå inte släppa tankarna på det där loppet och efter en lugn lördag med tacomys bestämde jag att det skulle bli start ändå.
 
Benen kändes sega reda innan start och jag hade inga andra förhoppningar än att hålla mig runt 4:15-fart, vilket skulle betyda under 53:08.
 
Märks att man bott här ett tag nu för kunde direkt säga var på startlinjen mina konkurrenter fanns. Eva, Hanna och vad jag trodde var en tjej till stack iväg i en faslig fart vid starten och jag såg deras ryggar en bit fram ända till första backarna men då förstod jag att min dagsform inte skulle räcka till någon jakt.
 
Tappade alldeles för mycket fart i backarna men försökte ta igen det utför och tänkte på alla tips om min utförslöpning jag fick av Malin i torsdags. Vid 8 km började hela kroppen att strejka, jag hade stora problem att hålla mig under 4:30-fart. Det var otäckt varmt och jag benen ville inte alls samarbeta.
Med facit i hand var det tur att vissa kilometrar gick bra mycket fortare än 4:15.
 
Klarade mitt mål med exakt 20 sekunder och den ena IKHP-tjejen var visst en kille med tofs, därmed knep jag 3:e-platsen och fick kliva upp på pallen. http://landsjonrunt.se/wp-content/uploads/2014/12/Löpning-dam.pdf
Måste ändå säga att det känns rätt mäktigt att se sitt namn som nummer 3 av nästan 100 löpare, även om många av dom bästa här nere var på terräng-DM i Vetlanda.
 
Nöjd, men vet att jag kan mer!
 
Hanna och jag innan start, Hanna kom 2:a.
 
 

Deltävling 4 - Höredarundan

Jag har en livskris. På riktigt.
Pendlar mellan sömnlösa nätter, hemlängtan till den yttersta grad, längtan efter att jobba med nått praktiskt och en hel del saker där till.
 
Igår innan en av årets viktigaste tävlingar bröt jag bara ihop pg av allt kaos i mitt huvud. Men fick krafterna åter och bytte om och körde mot Lekeryd. Sista deltävlingen på 9,2 km - Höredarundan.

 
Solen sken till den milda grad men på uppvärmningen hade jag svårt att fokusera. Benen kändes dock betydligt bättre än innan Rocksjön runt så hade ändå hopp om en bra dag.
Starten gick och det gick - LÄTT. Så fortsatte det och blev egentligen aldrig jobbigt förutom när jag pressade ur allt som gick sista kilometern. Pers med 1 min och 55 sek. I brist på konkurrans var jag också först över mållinjen och fick lite prispengar som klirr i kassan, 2:a totalt i försäsongsserien.
 
Längesen jag var så euforisk och nöjd! Ville typ hoppa och studsa hela kvällen. Sub 40 på milen känns både rimligt och INTE allt för långt bort!
Var nog så att jag behövde detta för att tänka på "här och nu". För på ett sätt verkar det som att Alexandra blev kvar i Norrland den här gången......
 
Återstår att se om jag kan landa på småländsk mark igen. Nånsin - den som lever får se.