Om rasism och styrketräning

Jag måste träna mer styrka. Få min kropp att hålla ihop. Tåla påfrestningar.
 
Maxstyrka, säger Anton och han har nog rätt i det. Jag är rätt bra på att köra uthållighetsstyrka - alltid varit. Att stå i plankan 10 minuter lockar mer än göra 30 knäböj med stång och vikter.
 
Men jag får nog tänka om där. Anton har sagt det länge, det är mycket han säger. Men jag tror det först när Usain Bolt skriver det i en bok.
 
 
Om nått annat.
Ibland sliter jag mitt hår. Vet inte i vilken ände jag ska börja. Orkar liksom inte omvända världen. Ibland blir det också fel när man försöker omvända...
 
Rasism är bland det värsta jag vet. Nått som möjligen är värre är dold rasism och förstås krig. Till och med krigsfilmer ger mig avsmak ibland. Det blir som om människors massdöd på ett par sekunder plötsligt är underhållning och vi låtsas att tro att det är LÅNGT bort när det i själva verket dör en pappa och en son mer än varje sekund.
 
Orkar liksom inte.
 
Och nu senast, Åkessons reklamfilm. Seriöst? Jag får typ panik i min egen hjärna. Vad är det som sker? Nu har det gått för många år sedan 1945. Det kommer inte KANSKE hända igen, det har redan börjat. Ja, det gror. Dom ska hålla sig till sitt och du ditt och jag mitt.
 
 
 
Som jag skrek när Åkesson sa, "det kostar hela vår svenska välfärd enormt mycket att ta emot flyktingar"
 
-JA MEN DET KANSKE FÅR KOSTA OM DET BETYDER ATT MEDMÄNNISKOR FÅR ETT DRÄGLIGARE LIV!!!!!!! Ja, vi har hål i vår välfärd! So what, vi har alla förutsättningar att klura på lösningar för att lösa dem. Tänk på allt vi har, alla rättigheter!
 
Jag är trött på bortskämda svenskar som tänker att när vi puttar bort alla världens problem, lite längre bort "DÄR DOM HÖR HEMMA.." Då blir det bättre, för då slipper vi ju se, i alla fall.
 
"Ja men varför ska just vi ta hand om det?", kanske nån undrar.
 
Jo det ska jag tala om "just för att vi har det så jävla mkt bättre, och för att vi har vunnit den sjukaste vinsten på lotteriet AV DEM ALLA - vi föddes i rätt jävla land!
 
Tack och hej! (förlåt för att jag svor mamma, det behövdes ett kraftuttryck och det lämpade sig inte med fina sådana).
 
 
 


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback