Re-thinking

Jag har funderat igen.

En annan sak som upprör mig är konsumtion. Så snedvridet, vi OCH jag då inräknad, handlar nytt. Nytt nytt nytt. 
Jag skulle kunna köpa en ny sak varje dag. Stort som smått! 

Vad sjukt det är att man faktiskt har ekonomi för det medan ens förfäder två generationer tidigare fick vrida på varje krona. 
Och utanför våra butiker sitter människor som inte har mat för dagen.
Och vi JA även här JAG, går bara förbi.
En gång gav jag en tjuga - en gång! 
Jag skäms!

Men varför fortsätter jag konsumera då? 
Jag vet inte? 
Men jag antar att jag tror mig ha ett behov hela tiden, behöver skor för just "såna tillfällen" ny klänning till midsommar, ny topp till föreläsningen.. 

Det är ju självfallet inte så att jag skulle behöva gå varken naken eller i trasiga kläder om jag slutade.
Jag lägger ca 2000 kr i månaden på kläder/skor/träningskläder, vilket egentligen är lite i förhållande till många andra i min ålder. Men på samma gång på tok för mycket!
Framförallt ur miljösynpunkt men även ur ett solidariskt perspektiv. Överkonsumtion äcklar mig faktiskt.
Vi uppskattar inte längre saker, får aldrig spara eller längta och njuta.

Och dessutom betalar vi inte ordentligt för oss heller. Seriöst. En tröja på H&M kan kosta 99 kr. Alla med huvudet på skaft förstår att det inte skett på ett rättvist sätt.
Ändå hindrar det oss (läs mig) inte.

Så jag bestämde mig idag att under en månad inte köpa något nytt. Det minsta man kan göra mot världen är att handla second hand, om så bara för en månad.
Även om jag innerligt önskar att det fortsätter därefter.

Är ni med mig?


Lidingöloppet 2014

Av alla lopp jag hittills testat är Lidingöloppet mitt absoluta favoritlopp!
 
Jag brukar tänka på banan som, "lite knixig men inte så farligt" som jag sa till syrran innan loppet i lördags "första milen är typ platt"......
Härmed ska jag erkänna en sak. När man inte är i form är Lidingöloppet varken knixigt eller platt! Det är:
"MEN VA??!! Ännu ett Mount Everest att bestiga?!"
 
Jag reggar ju all min träning på Funbeat, så det är lätt att ta reda på exakta träningstimmar löpning och det har de sista månaderna sett ut såhär:
 
Juli: 6h 13 min
Aug: 2h 50 min
Sep: 5:51 min
 
Varav 3 långpass över 10 km sedan midsommar......
 
15/7  19,54 km
29/7  16,42 km
16/9  16,66 km
 
Däremellan har jag joggat kortare pass och varit skadad. Jag vet knappt själv hur jag kunde springa Lidingöloppet på 2:45, men jag hade det faktiskt på känn!
 
Jag har om än inte löptränat försökt hålla igång övrig träning hela sommaren och om sanningen ska fram så låg jag 2 min under förra årets tid vid 20,7 km.
Till och med vid Abborrbacken låg jag faktiskt bra till, exakt samma tid som förra året. Därefter tappade jag 5 minuter på resterande 4 km.
Jag fick världens håll under revbenen på höger sida och kunde inte räta upp mig. Jag kunde heller inte gå för då bar inte benen mig eftersom smärtan blev för påtaglig. Jag fick alltså jogga i extremt långsam fart medan jag såg mängder med människor passera mig.
 
Jag stupade i mål och det gjorde ont överallt. Fick rida på Antons rygg till bussen och det var tur att jag hade sällskap med mig just i år för annars hade jag fått sitta där vid mål bra länge innan jag hade tagit mig nån stans.
 
Jag är helt klart nöjd med loppet! Men det finns så otroligt mycket kvar att ge! Jag är frustrerad för att jag inte fick en ärlig chans i år att visa det. Jag som hade en sån fin form i maj/juni.
Jag ska under 2.30! Det bara är så!
 
Nu börjar träningen inför nästa år - med vila :-)
 
2013 och personbästa
 

Om rasism och styrketräning

Jag måste träna mer styrka. Få min kropp att hålla ihop. Tåla påfrestningar.
 
Maxstyrka, säger Anton och han har nog rätt i det. Jag är rätt bra på att köra uthållighetsstyrka - alltid varit. Att stå i plankan 10 minuter lockar mer än göra 30 knäböj med stång och vikter.
 
Men jag får nog tänka om där. Anton har sagt det länge, det är mycket han säger. Men jag tror det först när Usain Bolt skriver det i en bok.
 
 
Om nått annat.
Ibland sliter jag mitt hår. Vet inte i vilken ände jag ska börja. Orkar liksom inte omvända världen. Ibland blir det också fel när man försöker omvända...
 
Rasism är bland det värsta jag vet. Nått som möjligen är värre är dold rasism och förstås krig. Till och med krigsfilmer ger mig avsmak ibland. Det blir som om människors massdöd på ett par sekunder plötsligt är underhållning och vi låtsas att tro att det är LÅNGT bort när det i själva verket dör en pappa och en son mer än varje sekund.
 
Orkar liksom inte.
 
Och nu senast, Åkessons reklamfilm. Seriöst? Jag får typ panik i min egen hjärna. Vad är det som sker? Nu har det gått för många år sedan 1945. Det kommer inte KANSKE hända igen, det har redan börjat. Ja, det gror. Dom ska hålla sig till sitt och du ditt och jag mitt.
 
 
 
Som jag skrek när Åkesson sa, "det kostar hela vår svenska välfärd enormt mycket att ta emot flyktingar"
 
-JA MEN DET KANSKE FÅR KOSTA OM DET BETYDER ATT MEDMÄNNISKOR FÅR ETT DRÄGLIGARE LIV!!!!!!! Ja, vi har hål i vår välfärd! So what, vi har alla förutsättningar att klura på lösningar för att lösa dem. Tänk på allt vi har, alla rättigheter!
 
Jag är trött på bortskämda svenskar som tänker att när vi puttar bort alla världens problem, lite längre bort "DÄR DOM HÖR HEMMA.." Då blir det bättre, för då slipper vi ju se, i alla fall.
 
"Ja men varför ska just vi ta hand om det?", kanske nån undrar.
 
Jo det ska jag tala om "just för att vi har det så jävla mkt bättre, och för att vi har vunnit den sjukaste vinsten på lotteriet AV DEM ALLA - vi föddes i rätt jävla land!
 
Tack och hej! (förlåt för att jag svor mamma, det behövdes ett kraftuttryck och det lämpade sig inte med fina sådana).