ÖIS-loppet 2014

Egentligen borde jag vetat att mina ben varken skulle vara pigga eller särskilt samarbetsvilliga efter senaste tidens drabbningar.
Lidingöloppet utan träning satte sina spår.
Och så KM 5,1 km i torsdags där jag förbättrade mig med 30 sek från förra året och var TOTALT utslagen vid mållinjen, fy vilken smärta!
 
Idag plockade klubbkamraten Lisa upp mig för en tur till Ölmstad och ÖIS-loppet som vi båda sprungit förut men under olika år. I år hade de dock dragit om banan något för att minska ned sträckan med asfalt så lite nytt var det ändå.
 
Väl på plats kände jag mig osugen. Inte nervös eller så utan bara otaggad och trött. Jag tänkte att "äsch det löser sig när starten går". Men idag gjorde det inte det. Jag var bitter och trött reda efter första backen och ångrade verkligen att jag ställt upp.
Tunga ben, högt flås och en katastrofal teknik. Det verkade dock som om fler hade en dålig dag. Sprang först
om två damer, plötsligt ser jag förra årets 2:a gå framför mig och förstår att hon fått problem, slutligen ser jag förra årets vinnare framför mig och ökar tempot. Med ca 2km kvar försökte jag ta in på hennes rygg.
Hon ökade självklart. Jag ville spara krafter för en eventuell spurt och tog det lugnt. Men väl inne på slutvarvet så inser jag att det var liiiite för långt fram för att kunna spurta. Men jag gjorde ett sista ryck och la in allt jag hade och det räckte till - en sekund efter henne i mål. Med facit i hand borde jag börjat lite tidigare.
 
Det här loppet kommer aldrig ligga bra till med tanke på Lidingö och vårt KM. Men jag älskar banan och den är minst sagt rejält kuperad, att jag hade glömt vilka galna backar det är. Abborrbacken, släng dig i väggen!
 
Jag slutade 4:a på en tid jag är stolt över (tills jag tänker på Karin Spjuths tid på 54 minuter....) 1:06:01. Med pigga ben VET jag att det hade gått ett par minuter fortare.
 
Nu behöver jag vila och bara vara, få tillbaka lust till träning och motivation för att satsa vidare. Kanske tar en time-out-vecka, vem vet. Kanske det som ska till för att det ska bli nått Finallopp 1 november.
 
Gonatt!
 


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback