Löptid

Ja nog märks det att jag lagt om min satsning. Även om jag själv upplever att jag tränar för lite så får jag bromsa mig själv för att inte bli skadad. Har det senaste haft lite känning av löparknä, något jag aldrig tidigare haft. När jag kollade min träningskalender för det här året får jag dock en ganska tydlig bild av varför... Och då är inte oktober slut än :-) Får bli till att ändå hitta alternativ träning och inte minst slarva med styrkan framöver.

Helt sjukt när jag tänker efter, att jag tränat så lite löpning i år och ändå satt PB på milen, 5 km och 1500m.

 

Löptimmar sedan november 2013:

nov 2013 7:43:00
dec 2013 5:51:00
jan 2014 10:01:17
feb 2014 5:56:05
mar 2014 12:55:09
apr 2014 11:50:03
maj 2014 9:41:28
jun 2014 11:06:56
jul 2014 6:13:39
aug 2014 2:50:50
sep 2014 5:51:18
okt 2014
14:24:37

Planer framåt

Har nu beslutat mig för att satsa helt på löpning framåt. 
Det är helt klart det jag brinner för!

Efter i lördags kände jag att det inte är kul att vara i så dålig form, när jag vet hur bra form jag skulle kunna vara i om jag verkligen satsat.

Jag har de senaste två åren inte hållit 100% fokus på löpning utan gjort en halvdan satsning på simning och triathlon parallellt.

Jag vill verkligen utvecklas som löpare och försöka ta sub 40 på milen nästa år, då räcker det inte med 2-3 löppass i veckan som mitt schema ser ut nu. Jag jobbar trots allt heltid och mer där till, då känns det ovärt att lägga 3h i veckan på simning, trots att jag gillar att simma.

Så det får helt enkelt bli mer ensamträning framåt och ska försöka ta hjälp av Anton för att lägga en bra planering.
Nya skor och sulor ska också införskaffas efter Finalloppet, då hos en ortopedtekniker så jag ute åker på fler onödiga skador :-)

Nu 3 dagars jobb sedan en kortis hem till Norrland!
/A 






ÖIS-loppet 2014

Egentligen borde jag vetat att mina ben varken skulle vara pigga eller särskilt samarbetsvilliga efter senaste tidens drabbningar.
Lidingöloppet utan träning satte sina spår.
Och så KM 5,1 km i torsdags där jag förbättrade mig med 30 sek från förra året och var TOTALT utslagen vid mållinjen, fy vilken smärta!
 
Idag plockade klubbkamraten Lisa upp mig för en tur till Ölmstad och ÖIS-loppet som vi båda sprungit förut men under olika år. I år hade de dock dragit om banan något för att minska ned sträckan med asfalt så lite nytt var det ändå.
 
Väl på plats kände jag mig osugen. Inte nervös eller så utan bara otaggad och trött. Jag tänkte att "äsch det löser sig när starten går". Men idag gjorde det inte det. Jag var bitter och trött reda efter första backen och ångrade verkligen att jag ställt upp.
Tunga ben, högt flås och en katastrofal teknik. Det verkade dock som om fler hade en dålig dag. Sprang först
om två damer, plötsligt ser jag förra årets 2:a gå framför mig och förstår att hon fått problem, slutligen ser jag förra årets vinnare framför mig och ökar tempot. Med ca 2km kvar försökte jag ta in på hennes rygg.
Hon ökade självklart. Jag ville spara krafter för en eventuell spurt och tog det lugnt. Men väl inne på slutvarvet så inser jag att det var liiiite för långt fram för att kunna spurta. Men jag gjorde ett sista ryck och la in allt jag hade och det räckte till - en sekund efter henne i mål. Med facit i hand borde jag börjat lite tidigare.
 
Det här loppet kommer aldrig ligga bra till med tanke på Lidingö och vårt KM. Men jag älskar banan och den är minst sagt rejält kuperad, att jag hade glömt vilka galna backar det är. Abborrbacken, släng dig i väggen!
 
Jag slutade 4:a på en tid jag är stolt över (tills jag tänker på Karin Spjuths tid på 54 minuter....) 1:06:01. Med pigga ben VET jag att det hade gått ett par minuter fortare.
 
Nu behöver jag vila och bara vara, få tillbaka lust till träning och motivation för att satsa vidare. Kanske tar en time-out-vecka, vem vet. Kanske det som ska till för att det ska bli nått Finallopp 1 november.
 
Gonatt!