Triathlonhelg och flyget till Umeå

I helgen var det triathlon-läger med trifit och Christian Kirchberger. Jag avstod träning ons-tor för att vara pigg till helgen och kunna träna mig igenom allt utan skada eller sjukdom.
Första passet gav jag allt. Verkligen ALLT! Benen var utvilade så jag kunde verkligen maxa och fick upp en puls på 193. Jag var totalt utpumpad i varje vila! Men snabbast av alla deltagande tjejer - mycket viktigt!
 
Lördagen innehöll totalt 2,5 h simning med fokus på fart och teknik (inte så snabbast längre.... ;-)). När vi körde styrka efter ett av simpassen skulle vi göra övningar två och två, jag tillsammans med min sambos moster. Jag skulle ha henne mellan mina ben och hon skulle dra sig upp i mina armar, det var bara det att jag inte stod stabilt och svankade utan kutade så hela min rygg pajade... trots att jag vet att Anton alltid klagar på att jag tappar ryggen när jag ska köra styrka!
Det följande löppasset blev som sju svåra år med den ryggvärken!
 
Men säger då det, hur ont man än har på land försvinner dessa krämpor alltid i vattnet, om man nu ska se nått positivt med att simma i bassäng. På eftermiddagspasset fick jag även till tekniken och det blev en riktig "aha-upplevelse" då är det till och med rätt kul att simma!
Jag kan säga att efter sista passet igår så åkte jag hem, åt lunch, kollade sprinten och totaldäckade i soffan!
 
 
Det blir tre dagars träningsvila nu, lite time-out nästan :) Det kan ibland leda till mycket bra -idag egenrullade köttisar, stampad mos, flottig gräddsås och ett blogginlägg här.
Men dessa följande två dagar kommer jag spendera i Umeå. Flyget går 06:35 från Axamo, jag och två kollegor ska på konferens för att förbättra vår utbildning som vi håller för AT-läkare en gång per termin.
 
Jag trivs verkligen i Jönköping trots att jag saknar Kölsillre, snö och att ha nära till ett fjäll. Jag får större och större umgänge, framförallt träningskompisar. Men när jag undrar vem jag ska bjuda hem på ett glas vin och laga till en egenfångad regnbåge tillsammans med i helgen när Anton hänger med sina kompisar........det har jag fortfarande inget svar på. Så är det.
Om tre veckor är jag hos mina bästa vänner igen!
 
Det ska ätas gofrukost med massa kaffe, lagas mat, julshoppas och bara snacka om allt. <3
 

Spikmatta och Linnex

Idag på långpasset sa jag åt Theo 16 år "dra inte på för mycket Linnex bara, det bränner inte förrän efter en stund", nu ligger jag här och typ dör själv.
Smetade på rejält både på nacke och knän och det BRINNER. 
Men lite plåga mår kroppen bra av så självklart ligger jag på spikmattan också! Ibland somnar jag nästan på den.

Utöver det vanliga har jag lyckats dra på mig en bursit i trapezius pg av dålig sittställning vid datorn (!!), och ja jag har dessutom höj och sänkbart skrivbord.. Knepig man kan vara, springer 2 mil på kvällen men orkar inte stå nån timme per dag på jobbet ☺️

Vi sprang iallafall sedvanliga tisdags-långpasset och idag fick jag med mig Anton! Nik ville få till 90 min idag och det såg vi till att han fick.. (Även om jag och hans son bara såg ryggar långt borta sista delen av passet).
Vi var inte så många idag tyvärr men en tapper skara. Anton och jag fick ihop totalt 18.37 km löpning och då värkte det lite i mina knän när vi skulle ner från Stadsparken så fick bli gång sista 1,5 km hem.. Jag som skulle ta lite offseason ;-)

Det rullar på så lätt när man är i bra form och jag njuter varje steg just nu! Måtte detta få fortsätta! 

Borde dock försöka vila benen lite i november så jag inte riskerar nått inför tomtetåget som jag och Alexandra ska springa i början på december! Ska bli skoj :-)



Gonatt!


Finalloppet 2014

Har helt klart skaffat mig ett nytt favoritlopp!
 
Finalloppet i Göteborg går uppe i Skatås otroligt fina och kuperade terräng. Ett lopp jag hörde talas om direkt när jag flyttade hit ner, mest på grund av att min fantastiska sambo har denna meritlista från loppet:
 
 
 
Pallen alla år från -95 till -03....
 
:)
 
 
Sedan min glädjespridare till klubbkompis Lisa även började prata om loppet blev jag sugen förra året. Tyvärr fick jag se klubbkompisarna åka iväg utan mig då jag hade ont i foten.
MEN i år fick jag chansen igen, tränade på hyffsat efter Lidingöloppet och kom till start. Extra roligt för mig att Anton var med och supportade. Snacka om ombytta roller!
Jag hade dessutom vilat benen 2 dagar, stod över torsdagens intervaller för att komma dit med pigga ben.
 
Jag hade inte en susning om vad som väntade. Första 10 km påminde om Lidingö med elljusspår och grusväg, små stigningar. Men efter 10 km blev det några kilometer trail bland lera, rötter, klipphällar och det var SÅ kul! Det kändes som om jag dansade fram i skogen och var bara glad och pigg!
Samma känsla som på Lidingö 2013, att benen liksom går av sig själv, man nästan flyter fram.
 
Att pricka in en sån känsla till ett lopp är MAGISKT!
 
Med 5 km kvar kom den dumma krampen under höger revben igen, men denna gång gjorde jag allt för att få bort den. Sprang med höger arm i luften, andades djupare och masserade. Med 3 km kvar hade den släppt och jag gjorde ett försök att gå om två damer - lyckades och belöningen kom inte sent därefter då Anton plötsligt stod och hejade.
 
Till min stora förvåning kom på 14:e-plats av 164 damer, på tiden 1:33:01. Jag ställde mig lite optimistiskt (trodde jag) i startgrupp 2, dvs under 95 min - men det visade sig ju vara helt rätt!
 
Jag är så otroligt nöjd verkligen, jag fick precis allt på årets sista lopp, en bra känsla, pigga ben, bra väder, fin dag med sambon och en 14:e-plats som grädde på moset.
 
På kvällen blev vi bjudna på middag hos svärföräldrarna i Mullsjö, så gott att få slå sig ner vid dukat bord efter en lång dag.
 
/A