Reunion i Sundsvall

Blev en heldag igår i Sundsvall med återseende av bästa vännerna, så otroligt fantastisk dag rätt igenom!

Började på Himlabadet med Terran och Jesper som jag känt sedan 2008 då vi arbetade på Trygg Hansa ihop. Snacka om fint väder! Vi kunde ligga ute på relaxen och steka i solen. Sen väntade en riktigt god trerättersmiddag och återförening med världens bästa Sara. Trion samlad igen och det kändes precis som vanligt!
Lite dans, surr och mat på stan så var vi ganska trötta när vi strax innan 4 dunsade ner hemma hos Terran.

Idag har jag varit totalt seg och utslagen. Vi firade syster Mathilda med kalas och åt sedan middag hos mamma. 
Mathildas kusin Linda kom också förbi med sina 2 barn jag aldrig hade träffat och då känns det verkligen att tiden går fortare än man tror!

Vaknade till liv på riktigt först efter en löptur till farmor och farfar där jag bjöds på fika och gott sällskap innan jag löpte tillbaka in till byn. Mina ben var helt otroligt pigga idag :-) har en helt underbar löpkänsla för tillfället, känns inte ens ansträngande!
Synd jag inte hann träffa pappa i helgen men en visit på 3 dagar kan inte innehålla allt. 

Nu längtar jag hem till Jönköping och Anton. Bjuder er på lite bilder från gårdagen, även ocensurerade... :-)

Går inte att ta miste på humöret i varje fall...
Bjuder på den... ;-)
Syrran och hennes kompis kom förbi också!
Mitt försök att övertyga DJ'n som jag känner lite sen mitt förra jobb.... Kan säga att det inte fungerade!


Byta riktning

Idag tog jag ett beslut som känns som en enorm lättnad. När något inte känns bra går jag och tänker på det en stund och sedan gör jag något åt det, vare sig det gäller att sluta på jobbet i Stockholm eller att följa ett upplägg som inte känns bra.

Nu längtar jag efter att springa mer i skogen och fortsätta ha kul på alla lopp som väntar!
Imorgon 06.00 sätter jag mig dessutom på tåget för 4 dagar i Norrland med relax, träning och goda middagar med härligt sällskap!Sen kommer jag återvända till Jönköping som en ny människa!

Köpte förresten skor med 4mm drop igår, för er som inte är insatta i löpvärlden betyder det att man går mer mot "barfotalöpning" eftersom skorna inte är så uppbygda för hälen. Detta skonar knän, leder osv då man har en mer naturlig fotisättning. Sprang 16 km första gången i dem utan skoskav och det kändes som om jag flög fram. Dock har jag lite känning i höften idag, men det beror nog på att vi sprang 16 km asfalt. Aldrig förstått varför man springer asfalt, men faktum är att det är lite brist på skogslöpning här nere... 

Nä, lite Norrland tack! /A.





The lonley streets of dreams

Då var allt på sin rätta plats, lägenheten nystädad, Anton hemma från Uppsala och allt känns så bra!

Mindre bra känns det med simning 90 minuter imorgon, nu när allt har börjat vända så ska jag hoppa i och utsätta mina luftrör för detta igen! Verkar helt sjukt...
Vill jag det här? Egentligen? Jag tvekar... Det handlar inte om att ge upp när det kommer hinder, tro mig jag har klarar värre saker än så i livet.
Jag har förutom värre saker även varit skadad från löpningen, det har gått riktigt dåligt på tävlingar och TROTS det har jag aldrig tvekat på om jag ska fortsätta snöra på skorna. Jag älskar att springa lopp! 
Nästan alla tävlingar jag genomfört har jag packat mig iväg helt själv på, vallat skidor, klistrat gel, letat mig fram på startområden, åkt bussar och ställt frågor som värsta turisten men, som jag njuter när jag klarar allt själv och sen går i mål! Jag trivs så bra med det!
Det är inte lätt för dom som inte känner mig att veta vilken ensamvarg jag kan vara. 
Så lite (eller mycket) som att någon säger åt mig var, när och hur jag ska träna kan ta bort min glöd. 
Det här träna-tillsammans-tänket uppskattar jag, när jag kan bestämma själv OM jag ska dyka upp och hur långt jag hakar på. 
Jag måste få känna frihet. Så funkar jag.  
Jag var likadan inom ridningen, tillhörde aldrig nått lag och för den delen har lagsporter aldrig tilltalat mig. 
Det kanske blir så när man växer upp i en liten by i Medelpads glesbygd. 

Jag har en del att fundera på. Triathlon passar mig riktigt bra! Men en dag frågade Anton mig vad jag vill egentligen.... Började rabbla alla lopp jag vill ställa upp i, Hörderundan, Landsjön runt, Vårruset, terrängloppet i Tibro, Mullsjö xtrail, Blodomloppet, Löprallarn, ÖIS-loppet, Lidingöloppet och sen vill jag tävla mer på skidor nästa år!
Hörde liksom mig säga det där i samma sekund och insåg att jag inte gett plats för triathlon överhuvudtaget.
Jag längtar dock efter att få simma vansbrosimningen med min farbror och springa Ångaloppet med Antons moster! Att man gör det för att det är kul är ju ändå det som räknas. 

Nä, nog funderat. Ska återgå till kvällens låt i lurarna. Älska 80-tal!

En av 80-talets bästa sångare enligt mig!
Hans dåvarande fru i musikvideon..



Låten? Det kan ni fundera på.. Gonatt!