Vätter Challenge 2014

Jag var nervös hela fredagen, nästintill förstörd. Skulle däcket hålla? Skulle det vara äckligt att simma i Munksjön? Skulle jag snubbla i växlingen? Skulle cyklingen vara skitjobbig?
 
Jag skulle reka banan x 2 förra söndagen, men möttes av min 4:e punktering i förrådet. Lämnade in cykeln på måndagen och måste ge världens största eloge till Team Sportia som prioriterade min cykel och gav sig den på att lösa problemet.
Det ledde till att dom gick igenom hela fälgen, slipade ner alla ojämnheter, satte de dyraste och bästa högtrycksfälgbandet som de hade - helt gratis!
 
Cykelkrånglet tog lite väl mycket fokus och jag rekade aldrig hela banan...... Dåligt, jag vet.
Dessutom hade jag en dålig löptid på Axamo i onsdags så löpformen verkade heller inte vara på topp.
 
När jag väl mötte de andra IKHP-tjejerna vid incheckningen i fredags så släppte den värsta nervositeten och jag började känns mig taggad istället. Kändes som en trygghet att ha välkända ansikten omkring mig.
 
Jag var knappt nervös alls innan själva startskottet gick utan höll helt strikt fokus på att göra mitt bästa. Jag var upp som dam nr 7 ur vattnet och motståndet visade sig vara betydligt bättre än de resultat jag sett från 2013. Jag var 2:48 efter ledaren och 1:40 efter Kristin i min klubb som är en riktigt duktig simmare.
 
Ut på cyklingen försökte jag dricka rätt mycket hela tiden och sedan inte tappa för många uppför eftersom jag har bra flås men inga starka ben. Förvånande nog körde jag om Malin redan efter några kilometer. Dock susade en hel del förbi mig efter det..... I vändningen vid Järstoprs kyrka kände jag att jag fick nya krafter och kunde öka kadensen.
Tycker till och med att jag vågade köra rätt fort (för att vara jag) utför Mariebo.
 
Så kom missen! Det är nästan rätt åt mig. Jag hade inte fattat att de inte var samma väg tillbaka till stan utan nu över bron vid idrottshuset. Jag växlade alltså ner i sista sekund och kedjan hoppade.
1. Det är ett UNDER att jag hann knäppa ur pedalerna utan att jag ramlade i backen
2. Jag har aldrig tappat kedjan förut men bara testade sätta dit den och lyckades på första försöket!
 
Tur i oturen men skulle gissa på att jag tappade ca 2 minuter.
Ut på löpningen var jag så besviken, det var tur att så många hejade på mig längs med banan! Benen kom dessutom tillbaka först efter 2 kilometer ungefär och då var det bara att sätta fart!
 
21:34 tog löpningen vilket jag inte alls är nöjd med, trots att det är exakt samma tid jag sprang 5000m banan på.
 
En total 8:e-plats och jag räknar det som godkänt då motståndet var bra och jag tränat för dåligt med simning och cykel. Nu vill jag ta revansch. Jag vill nå pallen!
 
Alla utom Kristin som hade hunnit åka hem.


Intervju innan loppet!

448, min plats!
 
Här kommer IKHP-damernas resultat efter placeringar, 5, 7, 8, 13 och 21 av totalt 30 damer på startlinjen.
 
 
 
Ps. Tack alla som peppade mig längs banan, det gör SÅ mycket!
 
 
 


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback