Framfotalöpning

Jag började löpa på fotbladet september 2013. Jag hade vid den tiden ännu varken bytt skor eller läst Born To Run. Jag gjorde det för att jag förstår att det är ett mer ekonomiskt OCH ger ett snabbare löpsteg. Alla friidrottare lär sig springa så och idag springer även alla långdistansare så. Titta på bara på de främsta i Göteborgsvarvet!
 
Det tog väl tre veckor så hade jag ont under fotknölen på höger fot. En skada jag dragits med fram och tillbaka sedan dess. Det är Peroneus Longus som blir inflammerad av stötarna då jag har högt fotvalv och den senan får jobba hårt. Framförallt höger fot då mitt högeben är en centimeter kortare.
 
Jag fortsatte under vintern jobba med tekniken, högre frekvens och landa mitt på foten, en löpstil ffa Christian Kirchberger förespråkar. Hade under denna tid övergått från Asics 12 mm drop till Saucony men med gjutna sulor - var dessutom skadefri ett ganska långt tag. 
 
Så i våras läste jag Born To Run. Dagen efter köpte jag plattast möjliga skor, slutade med gjutna sulor och ville också göra som Scott Jurek dvs springa 25-40 km om dagen.
Efter första långpasset på 16 km i de nya skorna kunde jag knappt gå. Det stack som tusen nålar i vänster höft.
 
Jag hade fått syndromet "snapping hip" till viss del också kopplat till benlängdsskillnad. Den börjar med att man ändå sätter ner hälen när man blir trött, och där finns ingen som helst dämpning i platta skor. Senan i höften blir då inflammerad av alla stötar mot hård asfalt, och då mitt vänstra ben är längre börjar senan glida över höftbenet och knäppa/göra ont. 
Efter att ha stärkt vaderna och ätit mängder med Voltaren blev höften tillslut bra.
 
Då började foten göra ont igen. Fick tips om att lägga i sulorna igen för att få stöd i hålfoten - vilket faktiskt visade sig hjälpa ganska omgående.
Men istället flyttade smärtan upp till insida lår på höger sida. Och nu sitter jag är med ilanda smärta igen.
 
 
 
Med det vill jag säga, framfotalöpning/fotbladslöpning i all ära med ta det successivt och man kan fortfarande bli skadad!
Jag hade innan jag bytte teknik aldrig haft en löparskada! Däremot hade jag väldigt ofta värk i knäna efter långpass.
 
Jag tänker nu återgå till Saucony 8mm drop MED gjutna sulor... Jag drömmer fortfarande om att kunna springa som Scott Jurek, men han sitter inte stilla på kontor 8 h per dag och är dessutom Vegan. Ja ni läste rätt, världens bästa ultramarathonlöpare som vunnit Badwater 217 km 2 gånger (där man dels springer genom Death valley ca 49 grader varmt vid tidpunkten loppet går), har världsrekord i 24-timmars och flera segrar från Western State 100 (16 mils löpning med 2000m stigning), orkar inte förklara varför han är Vegan. Men kortfattat kan man säga att kroppen återhämtar sig snabbare, håller sig friskare och starkare på växtbaseras kost. Läs hans bok om ni tvivlar :-)

/A 


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback