Andnöd och överhettat bad

Skit!!!! Triathlon är verkligen en hård sport, på't igen...och igen...
Slit för föga få framgångar. Jag hinner på en vecka hata och älska att träna miljoner gånger om. 
Men jag inbillar mig ändå att jag är rätt person för sporten, inte på grund av nån medfödd talang utan ren och skär vilja.
Inte tusan kan jag simma bra, men för att ha tagit mitt första crawltag 19 augusti 2013 - så har jag utvecklats enormt, men så har jag också simmat en hel del pass sedan dess........

Löpningen är väl min bästa gren, också det på grund av min vilja tror jag. Astma och att jag började löpträna vid 22 års ålder ligger väl mig inte till fördel precis.

För att inte tala om cykel, som jag egentligen hatar och dessutom gör alldeles för lite utav. Men alla har en sån gren i triathlon, hoppas jag?!? ;-D
Men så är jag en tävlingsmänniska som vill se resultat, å då kan jag till och med tänka mig att tvinga mig till att cykla ett par timmar i veckan.

Löpningen igår (långpass med triathleterna dä) kändes riktigt bra och jag hade pigga och fräscha ben. Hoppet tänds så lätt! 
Men idag, på 60 min crawl/konditionspass hade jag andnöd konstant, kände mig överhettad och ville egentligen bara gå upp ur bassängen.
Men jag kommer inte ge upp! I år ska jag banne mig inte vara dåligt förberedd på en enda startlinje! 

Hela vägen!
Gonatt!

Back to blonde

Det enda jag ville var att få i lite guldiga  slingor i min råttfärgade botten, förstod direkt när frisören hade i slingorna mycket längre än jag någonsin suttit med folie tidigare, att det skulle bli för ljust.
Som alltid ser det ändå ok ut i salongljuset och jag sa att jag var nöjd. Hemma o badrumsspegeln ville jag bryta ihop. Überblond igen! Nästan gul! Som jag kämpat för att få tillbaka min naturliga färg........ Kära värld. Det finns värre saker, men lever man i en i-värld så gör man.
 
90 min crawl, och det kändes ok igen. Måndagspassen känns alltid bra tycker jag! Varierande och roliga pass, även om jag idag lyckades räkna bort 300 m i serien! Dessutom hann jag inte sista 8x25 med acceleration. 
-500 på mig med andra ord.
 
Inser att det blir mycket nötande framöver, hoppas det ger nån form av resultat i sommar! Vägen dit känns lång, det är skillnad på att vara motionär och att försöka satsa. Man vet att man aldrig kan vara nöjd - för då kommer utvecklingen att stanna av.
 
Gonatt!
 
 


 

Omtumlande helg

Klockan är bara 22 och jag är så trött att jag knappt kan hålla ögonen öppna.
Det har varit en smärre kaotisk helg, åkte igår för att köpa en mountainbike i Tibro, 8 mil enkel väg. Hamnade bakom en sladdande bil som kom över på fel sida vägen, hann tänka "nu smäller det" och så körde jag för långt ut till höger och smällde i räcket me hela sidan på bilen.
Väl i Tibro var jag i sån chock att jag köpte cykeln, satte den på stället, la påsen med reservdelar på taket....och körde hemåt.....
Somnade sedan 3h hemma på soffan innan jag körde lite spinning.

Idag klev jag upp när A gick till jobbet, kollade på Marcialonga, fikade wienerbröd och kaffe, snackade lite med Terran. 
Sedan var det dags, ut på mountainbiken, efter 13 km av svordomar, köld, snö i ögonen, sega ben så gav jag upp och vände tillbaka. Insåg då varför det varit så segt och tungt - rullade typ hela vägen tillbaka på hälften så lång tid.
Kom hem efter 1,5h, inte ett dugg frälst. Blåfrusna tår, iskalla fingrar. Försökte få till en bra gympass hemma men ville gråta typ första kvarten då värmen strålade tillbaka i småtårna.

Söndagskvällen till ära har jag en sträv känsla i halsen. Hoppas det går att sova bort! En ny vecka med triathlonträning väntar, fick denna vecka ihop klena 10,5h.... Men så har jag känt mig sliten också, så valt att inte utmana i onödan.
Gonatt!