Tävlingsmänniska

När vi hade hemma-SM för en månad sen och jag var funktionär hejade jag så mycket på alla att jag blev hes och hade ont i händerna dagen efter.
Det var så kul att få peppa alla som slet i den ofattbara hettan!
 
Det var därför jag åkte ner till Kalmar, för att få den där känslan och bara gå omkring i Ironman-bubblan och vara supporter. 
För det första var jag riktigt nervös på natten, kändes precis som om det var jag som skulle tävla.
06.30 var jag nere vid starten och ofattbart nog sprang jag på både startande klubbkamrater och Antons moster med kusiner direkt.
Men det jag kände djupt inom mig när starskottet gick var "Jag vill också, jag är inte beredd att stå på kanten än, jag vill tävla!"
 
Det slog mig att det var inte konstigt att jag kände mig så bekväm med att supportra på hemmaplan, -hade ju tävlat själv dagen innan och kunde glädjas med den prestationen.
 
 
Det var ändå värt att åka ner eftersom jag fick se mina klubbkompisar göra helt otroliga prestationer! Bara en sån sak att Johan som jag tränar med rätt ofta kom i mål på 10:22! Så imponerande! Och dessutom mötte jag upp de IKHP:are som inte tävlade igår och simmade lite på IM-banan medan alla var på Öland och cyklade, fin tur även om jag var trött i axlarna. 
 
Funderade länge idag på att köpa en plats till Ironman 2015. Men vid närmare eftertanke är det bättre att se hur kroppen svarar på bassäng till vintern och satsa på att köra 70.3/halv IM nästa år.
 
Börjar iallafall komma upp i mängd igen, ca 7h i veckan och det känns ju bra. Imorgon väntar simutmaning i Axamo med efterföljande KORT löpning.

På dagens cykelpass, i spöregn och blåst!


 
/A


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback