Inte som jag tänkte mig

Skulle bara testa benet igår så det verkligen inte kändes nått, 20 min typ.
 
Redan efter 3 meter så kändes det som kramp i baksida lår. Tänkte att det bara va nått som kändes för stunden och strechade direkt. Men krampen släppte inte. Gick som en sträng av smärta mellan rumpa och baksida varje gång jag satte ner högerfoten.
Strechade återigen och gjorde utfallssteg men inget hjälpte, upprepade detta till stadsparken där det äntligen började gå uppför och smärtan försvann.
 
Men så fort det blev platt - samma känsla igen. Jag gav upp och bara la mig på en bänk och ville bryta ihop. För mig är löpningen viktig, jätteviktig. Jag vill ge allt för att bli en bra löpare och triathlet innan det om några år är dags att skaffa barn. Men det här året har verkligen kantats av skador och motgångar.
 
Jag är definitivt inte nöjd med ett PB på 44:02 på milen. Det är skitdåligt, jag kan bättre och jag har mer i kroppen!
 
 
Men som det ser ut nu är Lidingöloppet verkligen i fara. Bara att börja om från noll, styrketräning, simning och cykling... sakta men säkert.
 
 
/A


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback