Inte som jag tänkte mig

Skulle bara testa benet igår så det verkligen inte kändes nått, 20 min typ.
 
Redan efter 3 meter så kändes det som kramp i baksida lår. Tänkte att det bara va nått som kändes för stunden och strechade direkt. Men krampen släppte inte. Gick som en sträng av smärta mellan rumpa och baksida varje gång jag satte ner högerfoten.
Strechade återigen och gjorde utfallssteg men inget hjälpte, upprepade detta till stadsparken där det äntligen började gå uppför och smärtan försvann.
 
Men så fort det blev platt - samma känsla igen. Jag gav upp och bara la mig på en bänk och ville bryta ihop. För mig är löpningen viktig, jätteviktig. Jag vill ge allt för att bli en bra löpare och triathlet innan det om några år är dags att skaffa barn. Men det här året har verkligen kantats av skador och motgångar.
 
Jag är definitivt inte nöjd med ett PB på 44:02 på milen. Det är skitdåligt, jag kan bättre och jag har mer i kroppen!
 
 
Men som det ser ut nu är Lidingöloppet verkligen i fara. Bara att börja om från noll, styrketräning, simning och cykling... sakta men säkert.
 
 
/A

Blogga lite grann

Fick skäll från mormor igår, varje gång hon går in på min blogg står det "Dambastare på Axamo.." Så det är väl på tiden att säga några väl valda ord.
 
Jag har tränat 7h i veckan de senaste 3 veckorna, varken skadad eller sjuk! PEPPAAAARRRR.
 
Annars har jag jobbat på som vanligt, hunnit med en sväng till Göteborg för att möta upp några Stödetjejer jag känt sedan högstadiet. Och dessutom stängt säsongen på Axamo för iår, sista triathlonen i onsdags gjorde jag debut på hela distansen som man kör om man har ett T framför sig, dvs 2 varv simning istället för 1 som M (motionärerna) kör. Tiden blev 56:43, skamligt! Den bästa tjejen i vår klubb kör väl på ca 46 (!!!!) Ska tilläggas att hon är GRYM simmare och cyklist, men ändå!
 
 
Eftersom det börjar dra ihop sig mot Lidingöloppet borde jag köra nått långpass innan för att se om kroppen hänger ihop.
Så då tänkte jag, att jag lika gärna kan springa Mullsjö Xtrail imorgon.......... vilket på ett vis känns som rent vansinne, 21,1km i DEN Västgötska inlandsisterrängen.
 
Fram till att jag och Anton besteg BERG med racercyklar på Sardinien var det loppet det värsta jag gjort i träningsväg. Jag mådde piss när jag gick i mål 2013.
Hade då sprungit i 5:38-fart och kom inte ens i närheten av pallen. Loppet är tufft! Det är klättring i slänter så branta att man verkligen inte kan springa. Det är dock just sån terräng som är skonsamför kroppen OCH ger mycket pluspoäng inför att ta sig an Lidingöloppet.
 
 
 
Det gäller alltså att lägga undan ALL press, klocka, tävlingsmänniska, fokus på pall osv imorgon. Ta mig runt utan att gå sönder är målet!
 
 
/Alexandra
 
 
 
 
 
 

Dambastare på Axamobadet

Sällan funderar jag på att skriva en insändare till tidningen. Det har hänt en gång -när jag var besviken på min hemkommun Ånge.
Och igår höll det på hända igen.
 
Vi var 30 tappra triathleter som körde onsdagstriathlon på Axamo igår eftermiddag. De som dyker upp en onsdag med 13 grader i luften, regn och 16 grader i vattnet skulle jag vilja påstå gillar triathlon lite mer än andra 8-)
 
Jag har aldrig haft särskilt mycket underhudsfett. I princip noll, både genetiskt men också på grund av den rörelse jag utsätter min kropp för.
Jag hade förmodligen varit en bättre simmare redan som barn om jag inte hackat tänder redan efter ca 5 minuter i simhallen.
Nu har jag våtdräkt och biter ihop. I måndags 12 varv på grund av en muntlig överenskommelse med en träningskompis och igår 2 varv för att det var "En triathlon i veckan" som min klubb arrangerar. Skitkul OCH gratis för alla som vill prova på triathlon!
 
Simmade mina två varv och frös givetvis fruktansvärt mycket. Än värre kan ni tänka er att hoppa upp på cykeln efteråt i blöta kläder och cykla -i motvind! Jag hade knappt någon känsel i benen när jag skulle kliva av cykeln. Dessutom skulle jag inte springa då jag inte törs utmana benet med hård löpning än.
Det första som slog mig var "bastun" eller iallafall skölja av mig med hetvatten. Sprang in i omklädningsrummet och kastade min in i duschen med blåa läppar.
 
Då kommer en arg dam in i duschen..
"Vad gör du här? Har du betalat för att få vara här?"
Jag: "näeeee..eehh..*hackar tänder*
Damen: "Om du inte tänker betala kan du gå direkt, vi andra betalar för att få vara här!"
Jag: "Ok, jag vill inte basta eller så bara värma mig 30 sek i duschen"
Damen: "Betala som vi andra eller så kan du gå direkt"
Jag: "Menar du allvar? Jag är helt nedkyld, jag ville duscha för att få upp värmen och nä, jag har inte kontanter med mig"
Damen: "Du får gå ut härifrån nu!!!!"
 
Jag fick gå ut i det 13-gradiga regnet och byta om. Det är så jag blir alledels uppgiven och svinförbannad på samma gång! Var finns medmänskligheten?