Lite glöd

Hur bra kan jag bli?
 
Det känns som en enda stor karamell i munnen när jag tänker på min löpform.
 
Att jag knappt tränade alls mellan slutet på april till slutet på juli. 
Att jag i mitten på juli testade Triathlon och plötsligt kom på att det bara var 1 månad till Mullsjö Xtrail.
 
Började löpa några pass i veckan, fortsatte med triathlon, sprang ett intervallpass och löpte den 19 augusti milen på 46 minuter.
 
Efter Blodomloppet har jag tränat 3 intervallpass. Helt ärligt.
5x3 minuter
6x4 minuter
10x1 minut
 
samt ett långpass på 2 timmar och 5 minuter. Utöver det två långdistanslopp - Mullsjö Xtrail och Löprallarn. Övrigt träning har varit utfyllnad men varken intervaller eller långpass.
 
Hur osannolikt är det egentligen att jag springer Lidingöloppet 30 km på 2:40:25????? Från led 8???!!!!
 
 
Med risk för att bli mördad av alla jantelagsmänniskor jag känner: jag är grym! Och med lite mer träning, hur bra kan jag bli egentligen???
 
För övrigt sprang en av tjejerna i min klubb på 2:05, ja hon kom 9:a!!! Vilken motivation! Och dessutom Lisa, som haft så sjuk otur och blev förkyld innan LL och ändå sprang på 2:56 (!!!!) hon är dessutom en stor anledning till att jag sprungit bättre och bättre, hon har fått mig att fatta grejen "spring för att det är kul, skit i klockan".
 
Tack, du är bäst Lisa! <3

Lidingöloppet och 25-årsgalej

Tänk att en helg man gruvat sig för så mycket kan bli en sån fantastisk upplevelse!
Gruvade mig för 30 km smärta, ta mig till Anna med smärta, träffa nya människor och människor jag inte sett på typ 2 år och samtidigt vara dyngtrött.

Nu blev allt bara så perfekt!
Fick alltså starta i led 8 och hade ingen klocka. Sprang på känslan och det gick så lätt! Jag tyckte att jag höll en lagomt snabb fart och kände att "den här kan jag hålla i 3 mil".
Vid 8 km kvar fick jag dock helt sjukt ont i höfterna, vilket var så trist eftersom jag fortfarande var pigg och hade lagom puls.
När det var 1 km kvar sa en gubbe i spåret "satsar du på under 2:40 eller?" Men jag fattade inte vad han pratade om, hade hoppats att jag skulle klara mig under 2:58 utan klocka och visste inte ens om det gått SÅ fort.
Men det hade alltså gått fortare, 2:40:25 sprang jag under målet - men en spurt som heter duga! Jag är så otroligt nöjd!
Och även om benen knappt bar mig så var jag i gott allmäntillstånd i övrigt!

Sedan bar det efter mycket köande av till Annas 25-årsfest. Så otroligt glad att jag tog mig dit! Även om jag kom 3h sent och gick och la mig halv 1 när de andra gick ut så var det jättetrevligt!
Tänk att jag träffar Anna och hennes gäng så sällan men det känns inget konstigt alls när vi ses.. Känner att jag faktiskt saknar dem!

Nu bär det av mot centralen och sen buss hem med klubben. Längtar efter min säng och bästa Anton :)


Kontraster

Notera kontrasterna..
Jag hämtade nyss min sambo i Mullsjö då han varit på Blåvitt och resten av grabbarna jobbar nattskift i Mullsjö.
Nu ligger jag utslagen i sängen och bläddrar snabbt igenom tidningen buffé (ok tantvarning) vid fotändan står min sambo och klappar sig för bröstet i någon ny Blåvitt-t-shirt och sjunger hejarramsor och försöker underhålla mig?!? eller nått?! Haha!

Å kära nån! Men jag älskar denna man. Kanske också för att skenet kan bedra rätt mycket på den matlagande löparen vid huvudkudden. Även om jag lugnat ner mig så pass mycket med åren att jag ibland knappt känner igen mig själv. Mamma som ett tag trodde att mitt scenario skulle bli allt annat än så skötsamt!

Snart dags att ringa Tobbe och Tommy, behöver en Baliresa snart så man får krypa ur myndighetspersonen Alexandra och dansa loss lite.

Tog ett bad ikväll i min ljuva ensamhet, älskar numera badkaret väldigt mycket!
Är dock lite olycklig över att min klubbkamrat Lisa inte är övertygad om att hennes kropp tillåter start på lördag för hennes del... Håller verkligen tummarna för att hon står där i fållan med mig!
Gonatt!